Tårarna rinner ner från mina kinder, jag känner mig maktlös. Varför, varför skriker mitt hjärta!!

Samtidigt som jag vill min dotter ska vara lycklig och trivas med sig själv, vill jag att hon kämpar med sin kille, just för dom har en liten son som behöver sina föräldrar. 

Det har hänt mycket i våra liv men detta har totalt sänk mig, jag undrar vad har jag kunnat göra för att göra allt till det bättre, var har jag kunnat göra för att få dom att hitta tillbaka. Tyvärr vet jag att det är kört, men hoppet är det sista som överger en säger man. Jag ser ett barnbarn som inte mår bra, han har ont i magen och är orolig, är det bara jag som ser det, gör mig förtvivlad och tårarna rinner igen. Jag kan bara vara här, det är inte val. Jag vill vara stark och hjälpa min dotter men just nu har bry med mig själv, fattar ingenting, blir bara ledsen på allt. Ser allt svart, hur ska det gå för pågen, ska ha må sämre, sova dåligt, ja huvudet är fullt av tankar som håller på att knäcka mig. Jag hoppas och ber att allt löser sig för alla och allt blir bra. Nu ska jag försöka att få ett bara timmar sömn för att klara morgondagen, då fyller vår andra dotter år, dags att klistra på leendet, allt är ju så jävla bra. Påsk, ledighet och fint väder vara ska man må som en skit.

Ses i morgon!,